Seglora smedja, igen

Hej. Du som kommer hit för första gången genom att söka efter information om Helle Klein eller Seglora smedja. Du som klickat på länken vid någon av den senaste veckans artiklar och bloggtexter, här, här, här, här, här, här, här, här eller här. Du är särskilt välkommen.

Jag som skriver här skriver under eget namn. Jag är en öppen, tydlig, fysisk person som går att bemöta. Jag betecknar mig som frihetlig, kristen socialist och tycker att det är bra att kvinnor kan prästvigas och att homosexuella kan gifta sig med varandra. Jag har tidigare varit ordförande för Riksföreningen för folkmusik och dans i Stockholm, där jag varit med att arrangera afrikanska festivaler, persiskt nyår och judisk klezmer. Jag är för tillfället engagerad för flyktingfrågan på kristen grund. Jag har gått ur Svenska kyrkan i raseri över att den inte lever som den lär. Innan dess var jag ideellt engagerad i tre år, och jag följer sedan många år nära med i den kyrkliga debatten.

Detta som transparens inför vad du ska få läsa nu. Jag är ingen kyrkohatande, religionshatande, kvinnohatande, invandrarhatande, anonym kommentarfältherre. Jag är en fri skribent och uppbär inte lön från Svenska kyrkan i någon form – när någon uttalar sig, och särskilt i denna debatt – så tänk på att alltid följa pengarna.

I gårdagens Svenska dagblad skrev Susanne Wigorts Yngvesson att kyrkan flörtar med främlingsfientligheten. Detta är en skendebatt. Nu ska jag berätta vad saken egentligen gäller.

*

Jag läser just nu George Orwells 1984. Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka, och så vidare. Partiet håller ordning på folket med nyspråk och tankekontroll.

Ja, det är klart man låter som en foliehatt när man antyder att någonting i vårt samhälle idag påminner om den orwellska mardrömmen. Men någonstans går en gräns för hur ohederlig man kan bli i en beskrivning av en debatt. Susanne Wigorts Yngvessons artikel (SvD 2/3) passerar den gränsen med råge. Den är en grov partsinlaga, som måste problematiseras med att man inhämtar en större bredd av kritiken mot det Seglora smedja Wigorts Yngvesson använder som sanningsvittne. Om vi ska räkna vänner på Facebook, menar jag.

Seglora smedja, med Helle Klein i spetsen, är en kompisklubb. Det är inte mitt ord – jag fick det från en toppchef mitt i den kyrkliga smeten vars namn jag nog inte kan nämna. Samtalsklimatet i Svenska kyrkan är sådant. Det är till slut bara vi som inte bär lön från stiftet som kan backa några steg och se på saken med klara ögon.

Susanne Wigorts Yngvesson målar en bild av Svenska kyrkan där ”maktinstitutioner” skyddar främlingsfientliga polemiker. Det Kyrkans Tidning gjort är att stryka några rader i Helle Kleins ledarkolumn. Klein gick i taket och använde hela sitt sociala kapital från åren som politisk skribent att få rätt. Aftonbladet ställde upp duktigt och har ägnat saken både reportage och ledarartikel där de slår med stora hammaren mot Kyrkans Tidning. Twitter har också varit duktigt och drevat på. Så ser till slut den politiska, kulturella, teologiska debatten i Sverige ut: säg ordet ”Sverigedemokrat” och poängen är hemma.

Som teologie docenten Dag Sandahl skriver i sin blogg: Den sammantagna bild jag fått av mitt idoga läsande av Kyrkans Tidning och den så kallade identitetsdebatten är närmast bilden av ett rike som kommit i strid med sig självt. Det värsta är att de inte förmår ta tag i de verkliga problemen.

Han skriver det på sin blogg, alltså inte i Kyrkans Tidning eller så där han förvisso aldrig skulle inbjudas som ledarskribent. Dag Sandahl är andrepräst på Öland, fastän han i en annan tid hade varit biskop. Han hindrades komma längre eftersom han hyser den något katolska uppfattningen att prästyrket är för män. Jag delar inte hans uppfattning, men jag inser att Svenska kyrkan med denna åsiktsregistrering hittat ett effektivt sätt att göra sig av med teologisk kompetens som hade varit värdefull i ett samtal om identiteten. Kvar är polemiska proffs och politruker. Det är ett ovackert skådespel. Med orden om öppenhet och mångfald hålls bilden utåt i ordning. Men nu krackelerar den för öppen ridå.

*

Om du vill fördjupa dig så har jag många gånger tidigare skrivit om Seglora smedja (läs kommentarerna!), till exempel:

Inte vänster

Debattregler i Stockholms stift

Ett sorgligt kapitel

En parodi på ett samtal

Och så enkelt slutade jag läsa Seglora smedja

Vitkalkade gravar

Jag har en känsla

Andra har också skrivit bra om Seglora smedja, till exempel:

Carolina Johansson Jag trodde det var hunger vi skulle bekämpa

Dag Sandahl Helle vet’et ; Det milda vanvettet ; Den politiska radarn

Kyrkans Tidning har lagt ut hela den så kallade identitetsdebatten i en åskådlig lista

Chefredaktör Anders Ahlberg har berättat varför han strök i Helle Kleins krönika

*

Sammantaget kan vi se att kritiken mot Helle Kleins Seglora smedja inte alls bara kommer från främlingsfientligt håll, inte ens bara från högern – även om de förstås är sin fulla rätt att debattera saker, de som alla andra.

Jag vill se ett samhälle som inte klistrar etiketter på människor, vare sig politiska eller etniska, en värld där människor får frihet att själva bedöma sin identitet. Jag har ägnat mitt liv åt att arbeta med att tillgängliggöra kultur i olika former. Jag vill att kyrkan ska vara en gemenskap där evangeliet får kropp och inte missbrukas som något att slå mot andra människor med. Det är på dessa grunder som jag kritiserat Seglora smedja.

Välkommen att kommentera nedan om du har något att tillägga, invända eller fråga!

Och särskilt ni som läser och nickar – visa att ni håller med. Jag vet att vi är fler. Det måste synas.

*

Uppdatering söndag em: fjärde väggen har haft nästan tusen sidvisningar på ett dygn, sedan det här inlägget postades. Det är fem eller sex gånger mer än normalt. Jag vet att Seglora smedja har läst. Ni vet det. Men den massiva inomkyrkliga kritiken nämns inte i deras ”sammanfattning av debatten”. Pröva det mot självbilden igen: mångfald. Folkbildning. Mötesplats. Förnyelse. Fördjupning. Dialog. Mod. Inspiration.

Fortsätt att sprida detta inlägg och skriv själva. Berätta vilka ni är. Låt inte politiserade tankeinstitut äga tolkningsföreträdet för en öppen och tänkande kyrka – visa hur det verkligen är. När folk i media som står utanför Svenska kyrkans inre krets kommer att börja gräva i det här – och det kommer de att göra – så låt dem finna mer än rasistiska hemsidor och anonyma bloggare. Träd fram! Do it!

*

Uppdatering måndag kväll: Ni skriver till mig att ni är rädda för repressalier, att ni inte vill positionera er, att ni mår dåligt över samtalsklimatet i Svenska kyrkan och de öppna bråken som ni knappt förstår er på, men att ni vill säga att jag skriver något viktigt, att jag ska fortsätta, att jag behövs. Jag tänker: men ni behöver inte positionera er. Det är just det ni inte behöver. Vi måste inte ställa upp på verklighetsbeskrivningen som en förvirrad och ohederlig debatt har lämnat oss. Men också ni måste synas – ni måste visa att ni finns utanför min mejlbox och slutna facebookrum. Att tala betyder inte att ta ställning för mig, utan att ta ställning för er egen upplevelse.

Ni som är kristna. Ni vet att det som gör er rädda inte är av Gud. Tystnaden godkänner rädslan. Håll samman, inte i allianser men i tro.

3242 sidvisningar sedan i lördags. Det har slagits nya läsarrekord varje dag i tre dagar. Det länkas från Facebook och twittras som aldrig förr. Seglora smedja kan inte bemöta kritiken och är därför tysta. Det är inte viktigt, det är en bisak. Det viktiga är att få upp ögonen på de som ännu inte sett.

Samtidigt förbereder vi för nästa steg. Vi tar tillbaka initiativet. Jag tror det är helt rätt tid nu. Fortsätt berätta! Låt ingen ta ifrån er den rätten!