I fortsättningen möter vi Helle Klein och Seglora smedja som en konkurrent, och som kritiska granskare av varandra.
Så skriver Kyrkans Tidnings chefredaktör Anders Ahlberg efter kulspruteeld från Helle Klein under nån vecka eller så (my god, hon publicerade nästan på helgen!). Klein blev slutligen kickad från jobbet som ledarskribent, alltså. Det var av allt att döma hennes avsikt. Hon har ett nytt knäck nu på Dagens Arena och behöver inte Kyrkans Tidning; kanske har den nya redaktionen tillochmed bett henne hoppa av. Men om hon hade fått kliva av självmant hade hon inte kunnat dra någon martyrnytta ur det. Så det här blir nog bra för Klein, och för alla läsare av Kyrkans Tidning.
Märkligt resonemang dock av Ahlberg att det är först nu som Kyrkans Tidning kan börja granska Seglora smedja. Tankesmedjan har väl varit igång i tre år minst om jag inte minns fel, först på Skansen och sedan i Sofia församling och med finansiering från Svenska kyrkan redan från början (det är det som ”kritisk solidaritet” betyder). Redan för två år sen eller så fick de en stiftskollekt, Ewa/Helle som de heter på Twitter. Varför skulle inte KT granska kyrkligt finansierade verksamheter? Kan man inte tänka sig att det är just det KT ska göra?
Nå, det var rätt beslut av Anders Ahlberg i alla fall och en fräckt skriven notis. Men om jag trodde att den ömsesidiga granskningen kunde leda nånvart skulle jag inte ha kallat det här blogginlägget för ”Ett sorgligt kapitel”. Seglora smedja kommer fortsätta på den meningslöshetens väg de valt och Kyrkans Tidning kommer fortsätta på sin, nämligen att få upp ögonen för saker alldeles för sent och då rapportera ganska svagt. Frågan som vakna läsare ställer sig är alltså: vem granskar både Kyrkans Tidning och Seglora smedja? Och svaret är, som alltid: det gör ju vi som bloggar! Jag kommer dessutom, inspirerad av Dag Sandahl, att skriva några texter om försoning i Svenska kyrkan under tiden fram till påsk. Men dem får bara ni som har lösenord läsa. Det är tid nu för seriositet och samling runt saken. Då kan vi inte ha en massa okynnesläsare hängandes över axeln.
Jag fattar fortfarande inte varför de behöver pengar öht för sin blogg. För det är ju det den är. Vad är det som kostar pengar? Hela grejen med Seglora smedja är så obegriplig för mig som inte häckar i huvudstaden.
Seglora smedja är ett resultat av intriger och maktspel. Det behövs ett slagfärdigt instrument, där t ex domkapitel inte är det bästa instrumentet. Makten betalar med bl. a medlemmarnas kollekter för de tjänster smedjan erbjuder och då krävs det inte förnuftsargument. Huvudsaken är att ”renhållningen” fungerar, vilket den verkar gjort hittills.
Sorgligt är ordet, Sofia och Leo!
Kan se att det blev ohållbart med Helle som del av ledarredaktionen samtidigt som hon på Segloras ledarplats attackerade Kyrkans tidning – det obegripliga är kanske som du pekar på Sofia att KT inte gjorde någon konsekvensanalys innan man anlitade henne, att man inte fattade att Smedjan var bevakningsbara.
Fundersam blir jag dock när jag läser hur hon jämför KT’s budget och kallar det närmast ”patetiskt” att de får 150 000 i organisationsbidrag från Stockholms stift (plus två halvtidsprästtjänster som Sofia församling bekostar). 150 000 = patetiskt? Det säger något.
Alma-Lena, Leo och Sofia – tänk om vi kunde organisera oss och få 150 000 kronor i bidrag – och starta nättidning. Fan vad bra det kunde bli.
Läs också hennes kommentar i Medievärlden. De gör detta I PRINCIP IDEELLT! fuck, 150’000 plus en halv stiftskollekt är typ hälften av vad vi har i verksamhetsintäkter till hjelmserydsstiftelsen per år, och det (plus gåvor) bekostar min och tre andra personers löner.
En god idé, men på vilken bas inom den kyrkliga hierarkin skulle vår nättidning vila? Vi får nog fortsätta med våra bloggar.:-)
Jag hoppas inte Carolina menade allvar. Men det är såklart en hisnande jämförelse. Inte bara just vi, men bloggandet om Svenska kyrkan har varit den mest vitaliserande kraften de senaste åren. Som jag sagt förr tror jag att vårt offentliga samtal föranlett de höjda tongångarna hos sådana som Helle Klein i Kyrkans Tidning – de har bara inte lärt sig än hur man diskuterar när man har olika ståndpunkter.
Min intention var mer att belysa hur förblindat jag tyckte att hennes inlägg var – att kalla ett bidrag om 150´000 kronor från Stiftet för patetiskt. Då har man liksom tappat koncepterna, eller hur?
Det är ett sorgligt kapitel, Carolina.
Man vet att någon lyckas göra folk upprörda när kommentarsfältet på min blogg fylls med ”fan” och ”fuck” och det inte är jag som skriver det…
Vad är det Svenska Kyrkans tidnings redaktion inte fattat om sin uppgift? Vad är det Helle Klein inte fattat om sin uppgift att vara präst i Svenska Kyrkan? Jag har inte följt debatten mer än länkarna, som Sofia ger och som gjort mig så fruktansvärt upprörd. (Eller avudsjuk att inte jag fick läsa till pastor…)
I min blogg idag har Svenska Kyrkans Tidning fått en fråga.
De ”jobbar ideellt” enligt Klein. Man undrar hur mycket man får använda ord totalt fel innan de totalt mister sin innebörd. Upprörande sniket av Klein! Snacka om att tappa all cred.
Jag ser fram emot dina försoningsbloggar! Jättemycket. Om resten orkar jag inte göra annat än sucka och länka.