Utvisningsindustrin strösslar lite mer pengar omkring sig

Först ringde Maria, en timme senare Tomas, och berättade att polisen hämtat Jean Kabuidibuidi från förvaret i Flen. De hade tagit ifrån honom hans två telefoner. Han hann dock lämna ett telefonummer till sin rumskamrat, och denne ringde detta nummer, som nådde en person som ringde någon i församlingen, som ringde Maria, som ringde advokaten, som ringde Gränspolisen som då bekräftade hämtningen men vägrade säga vart de tagit honom och när planet skulle lyfta (en utvisning kan ske från olika svenska flygplatser).

Men myndigheterna hade inte talat med Jeans advokat Claes Strömvall före hämtningen. Det är olagligt. Eftersom Sverige är en rättsstat har varje flykting rätt till en offentlig försvarare.

Kanske de svenska migrationsmyndigheterna behöver bli påminda om vad en rättsstat är, och vilka som är deras uppdragsgivare (newsflash: det är du och jag).

Utvisningen stoppades – av någon anledning – och Jean kördes tillbaka till förvaret i Flen. Sent igår kväll nåddes vi av nyheten att Jean var tillsammans med sin kamrat på förvaret.

Är det fjärde eller femte falsklarmet nu? En gång kom de så långt som till Kairo innan planet fick vända. Vad kostade denna lilla uppvisning skattebetalarna i reda pengar? Vad kostar den i psykisk stress för en man som suttit inspärrad under häktesliknande förhållanden i snart sex månader?

Ska vi jämföra med den enormt indignerade debatten när en konststudent kostade samhället en utryckning i Stockholms innerstad?

Jean Kabuidibuidi är ändå lyckligt lottad. Nätverket kring honom är ovanligt stort och det mobiliserar snabbt. Från människor som satt och bad, som skrev pressmeddelanden på sina bloggar och skickade till alla medier de kunde komma på, till de som ringde varandra, som ringde tidningarna, myndigheterna, alla de kunde komma på, till de som satte sig i sina bilar efter rykten om flygplats på Twitter och sa: ”Jag kör mot Örebro nu. Är det någon som vill följa med längs vägen så säg till”. Aktivister var snabbt ute på flygplatsen. Vartenda steg som myndigheterna tog bevakades. De har ögonen på sig. Det vet de om. Det kan ha varit insikten om att Sverige var på väg att genomföra en olaglig utvisning av en mycket uppmärksammad person som gjorde att utvisningen avbröts.

I Afrika sitter två svenska medborgare fängslade under förespegling att landet skyddar sig mot terrorism. I Sverige använder svenska myndigheter samma argument för att inte meddela sig med en flyktings offentliga försvarare.

Tonläge, var ordet. Varför, när vi lever i fred sedan 200 år, är tonläget så högt mot flyktingar som om landet var i krig?

Varför ljuger svenska myndigheter för flyktingars advokater?

Varför tar de ifrån flyktingar deras mobiltelefoner?

Följ händelseutvecklingen i efterhand på Twitter via taggarna #pastorjean och #blockad.

Läs Jonas Bergström, Alma-Lena Andersson, Cherin Awad, TV4, Dagen, Leo Holtter.

(Ögna kommentarerna som genast lämnas så fort någon skriver humant om flyktingar och invandrare – vi kan ändra på det här tonläget, men bara om vi gör det tillsammans.)

Edit kl 10.31: Enligt uppgift från Jeans kongolesiska församling i Stockholm har han nu skickat SMS – från Kongo. Om det stämmer har myndigheterna antingen ljugit advokaten Claes Strömvall, det offentliga biträdet, rakt upp i ansiktet eller så vet inte den ena handen vad den andra gör. Jag vet nästan inte vilket som är värst.

Edit 14.47: Jag skriver under helgen en strikt hållen JO-anmälan om utvisningen i natt, med bakgrund i det sammantagna fallet. Räknar med att lämna in den i början av nästa vecka.