Älskar Askonsdagen, älskar den, för att den är en så vacker ritual. En av dessa småheliga handlingar kyrkan gör som ändå inte är något sakrament. Det gillar jag: folkkultur och kristen tro i förening. Vi har mycket sådant som tillhör oss alla, och som jag hoppas att även de som inte kallar sig troende känner sig välkomna att ta del av om de vill.
Askonsdagen är tröskeln in i fastan, en slags offertid under kyrkoåret då människan skulle påminnas om vad hon har och se nöden hos andra. Fastan handlar inte om någon stor bekännelse av påskens under. Pröva fastan och se vad den gör med dig. I morgon kväll kan alla gå till kyrkorna och få sig ett kors målat i pannan. I New York går folk omkring med det sedan synligt på gatan. Här blir sådant så lätt en nästan politisk manifestation; ett sätt att förhålla sig till tro som jag hoppas att vi kan komma bort ifrån.
Traditionen att måla ett kors av aska i pannan är en av få – den enda? – kyrkliga ritualen som involverar eld. En del kyrkor bränner förbönslappar som samlats under året och målar med askan från dem. Jag antar att man kan elda lite vad som helst. En annan vår, men ingen askonsdag utan när jag lämnade Svenska kyrkan, rev jag gamla nummer av Kyrkans Tidning och eldade upp i kaminen på landet. Det kändes bra. I ett avsnitt av Vänner eldar Rachel, Phoebe och Monica upp minnen från gamla pojkvänner. Det är i samma genre.
”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium.”
Fastetid. Mycket hoppfullt.
Jag gillar också Askonsdag och ser alltid fram emot Fastan.
Just nu kan du nog göra Helle Klein sällskap när det gäller att bränna Kyrkans Tidning… ;-)
Vi pratade mycket om askonsdagen i vår Matteuscirkel ikväll. Behovet av symboler och gestaltning av vår tro. Ibland blir det för mycket ord.
Det svåra är bara att hitta en kyrka med asktecknande och syndabekännelse i Stockholmstrakten.
Peter: Va?! Det kan det väl inte vara. Jag ska kolla.
Leo: Exakt!
Gudstjänstannonsen (PDF): http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=860936
I högkyrklig tradition, och kanske annan också, bränner man palmkvistarna från förra årets palmsöndag och använder den askan till askonsdagen.
Det brukar jag göra. Askonsdag och skärtorsdagen är epic
Ännu en askonsdag med asktecknande, men utan syndabekännelse. Vad hände med texten ”Människa, betänk att du är stoft och åter skall bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium”? Utbytt mot ”Ta emot fastans tecken” :0
Det var ingen syndabekännelse på senaste julnattsmässan heller.
Vi har i princip alltid syndabekännelse före nattvard i den frikyrka jag går till. Så högkyrkliga lilla jag får allt sämre förtroende för prästerskapets förmåga att leverara en traditionell gudstjänst. De 12 personer som var närvarande i kväll, varav fyra av plikt, hade nog inte blivit avskräkta om man haft med en traditionell syndabekännelse med avlösning i denna traditionstyngda gudstjänst.
Syndabekännelsen tycks vara borta i den pingstförsamling jag tillhör i samband med dopet: ”Jag döper dig nu på din egen bekännelse om tro i fadern, sonen och den helige Andes namn…”
minns inte ordagrant men sinnesändringen/omvändelsen från synden finns inte med.
Som sagt: det finns ingen synd eller skuld i Sverige. Vi har fått den teologi som vi förtjänar:
Alla skall med!