Öppen fråga ställd till ansvariga för debattklimatet i Stockholms stift, biskop Brunne; redaktörer i Kyrkans Tidning; tankesmedjor och opinionsinstitut som representerar Svenska kyrkan:
Har jag förstått det här rätt nu – om man varit ackrediterad i Almedalen för Sverigedemokraterna så behöver man inte bemötas i sak, utan det räcker för debattmotståndaren med att påpeka kopplingar till Sverigedemokraterna så är poängen hemma, liksom?
Och om man inte tycker att kvinnor ska vara präster så gäller samma regel?
Okej, det är ganska lätt att lära sig.
Och Humanisterna kan man avfärda för att de inte gillar religion alls och anonyma kommentarfältskribenter kan man avfärda för att de inte skriver under sina riktiga namn.
Men vi som inte har några kopplingar till Sverigedemokraterna, som tycker att det är bra att kvinnor kan prästvigas, som inte gömmer oss bakom anonymiteten i en kommentarsfält, som talar ur en inre erfarenhet av kyrkan och en personlig, kristen tro och inte från en Humanistisk agenda med ett utanförperspektiv på kyrkan – hur lyder regeln där?
Jag frågar bara för att jag deltagit under eget namn i den offentliga debatten i drygt två år nu och jag har aldrig sett min eller någon annans kritik bemötas offentligt.
Ingen skriver någon ledarartikel i Kyrkans Tidning om oss, liksom.
Ingen biskop tvår sina händer och säger att kyrkan gjort fel, som när två föräldrar som ville låta döpa sitt barn så långt från kyrkorummet som möjligt inte hittade någon präst mitt i industrisemestern.
Så jag antar att det finns någon regel för oss också? Men hur motiverar man den?
Det finns en regel, men den tål inte offentligheten. I all maktpolitisk debatt är det alltid bra att kunna beskriva kritiker som fiender med egen agenda. Här passar, SD, motståndare till kvinnliga präster och samkönade äktenskap, som hand i handske. Om en kritiker kan stämplas med någon av epiteterna, då avstår många att ansluta sig till kritiken.
När då du, som med bästa vilja i världen, (tro mig de söker anknytningar), inte kan få stämpeln på dig, då återstår bara förtigandet. För om de började svara dig på kritiken, då skulle kanske andra känna, att också de kan stämma in i kritiken. Det skulle vara förödande för åsiktskommissarierna.
Haha ja. Min anknytning är ju att jag är anknuten, alltså att jag vill någonting med kyrkan. Det diskvalificerar också från att bli tagen på allvar i debatten för då talar man i egen sak :)
Det är ju oerhört det du gör. Ha synpunkter på Kyrkans musik.:-)
SLJ, Du skriver alltid bra (även om jag inte håller med om allt), men detta var en FULLTRÄFF!
Intresserar mig själv mkt för debattmetod/-teknik, och vurmar för juste och saklig sådan. (Med det inte sagt att jag alltid själv lyckas debattera ”felfritt”…)
Keep the good work!
http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/20/debattera-hederligt
Jag tror att kategorin ”inte-längre-medlem-så-vi-behöver-inte-bry-oss” kan vara aktuell.
Sak och person kan man skilja på, men inte i en inomkyrklig debatt i SvK.
Dag Sandahl har påpekat det absurda i att misstänkliggöra en präst som när det begavs sig skrev på ett upprop för att bevara den då rådande kyrkoordningen. Prästen är ännu ett antal år senare stämplad för sin dåvarande åsikt.
All debatt i SvK går tyvärr ut på att misstänkliggöra än den ene, än den andre. Tyvärr saknas alla initiativ till att berätta för människor om hur befriande det är att lära känna Jesus.
Jag tror precis som Peter att det inomkyrkliga är så dominerande i SvK att man har svårt att ta till sig det du skriver – inte för att man inte vill – SvK är en välvillig organisation – men man saknar insikt, man fattar inte. De ser sig som världens mest toleranta kyrka – öppen för alla – för våra medlemmar. Feltänk där, för vad man önskar och längtar efter som kristen är en kyrka som vill vara kyrka med en, inte för en, som är inkluderande på det viset. Som tar en på allvar. Jag har försökt lyfta just denna skillnad i mina kyrkliga sammanhang, men dom ser inte, eller vill inte se.
Det är illa om det där ”inte-längre-medlem” skulle spela in. Att vara kristen är så ohyggligt mycket större än medlemskap i Svenska kyrkan, och så mycket viktigare.
Jag tycker du ska skicka denna text till Kyrkans tidnings debattsidor. Rakt av. Per mail. Vill du göra den till ett upprop skriver jag gärna under, och tror att många fler skulle göra detsamma.
[...] mer: Debattregler i Stockholms Stift (Fjärde väggen) Share this:DelaSkriv utFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna [...]
Man ser inte makt uppifrån, sa feministteoretikern Monique Wittig. Jag tror ju att en organisation bygger in ett väldigt stort strukturproblem om den närmast förutsätter att karriär kräver personliga kontakter sedan unga år. Om det var jag och mina vänner, familj och gamla lärare som kritiserades skulle jag säkert också välja att se allting lite för gott. Vi andra framstår som obehagliga, ouppfostrade gaphalsar. Sanningssägare mitt i parmiddagen, typ.
Fy fan vad jag hatar att Svenska kyrkan är som en parmiddag. Nej, jag kommer inte skicka texten till Kyrkans Tidning. De skulle inte ta in den ändå, med all rätt, för ironisk.
Texten är härligt bitsk och ironisk och skulle platsa i KT, men jag vill varna för att skapa en debatt om debatten. En sådan debatt kan fortgå hur länge som helst, utan resultat.
Vägen framåt är, att vi så ofta vi orkar påtala och kritisera konkreta händelser och åsikter och försvara, att även åsikter vi inte delar för framföras och att människor bemöts med respekt.
Det är helt sant. Ännu mer så när vi nu går in i fastan – som jag såg igår ingår denna text till askonsdagens gudstjänst: Jesaja kapitel 58, vers 4 – 9 ”ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden.” Inte för att vara hycklande och hålla på med fastbloggar och sånt, men det är bara för äckligt när kyrkan grälar med kyrkan mitt i fastlagsveckan. När jag ser nåt dumt (jag försöker faktiskt undvika det men det slipper genom nätet) borde jag kanske istället för att kommentera det publicera en bild på ett gulligt djur.
Men det är bara så tungt att bära att man ser att folk utanför kyrkan går på Helle Kleins martyrskap (man får den kommentarskultur man ber om – jag har er och Helle Klein har vad hon kallar näthat) och att vänstern tror att Seglora smedja är progressiv.
Seglora smedja är det minst progressiva jag sett inom Svenska kyrkan och då har jag ändå sett mycket. Den är verkligen BARA en inbördes klubb för beundran för den välmående medelklassen, ett typexempel på status quo. Det sa tillochmed en högt uppsatt chef inom Svenska kyrkan till mig en gång som själv hör till klubben. Alla som vet nåt, vet ju det.
Och utanför statsporten sitter Jesaja, eller var han sitter… nej, det är för deppigt.
Insändare är kanske fel väg att gå, men du ser så mycket bra.
Själv tänker jag mig Seglora ska väl också få finnas, men på Söndag ska det samlas in kollekt till dem i våra Stockholmskyrkor. Det skulle jag vilja se hur man motiverade, speciellt i dessa fastetider.
Det är ju inte första gången de får stiftskollekt. Jag skrev om det för två år sedan. Dessutom har Oscars församling lämnat en kollekt till dem, eller om det var ett annat slags bidrag.
Jag häpnar trots många år i SvK på min hemort! Samlas kollekt till Seglora smedja? Vansinne! Blogga ska man göra utan att ta betalt. Vad kostar det att skriva där? Någon dyr research verkar inte ha behövts för det lösa tyckande som presenteras.
För övrigt har du så rätt om debattklimatet inom kyrkan. Min upplevelse var också att man på personalmöten kunde bli rejält påhoppad för sin alltför stora ”fromhet” både jag och andra råkade ut för det. Jag har aldrig i profana sammanhang blivit så påhoppad för min tro som i kyrkan. men jag vägrar lämna henne, hon är de troendes gemenskap även om en del vägrar inse det. Jag tröstar mig med att när pengarna tar slut far de någon annanstans de där som tar emot stiftskollekt för att blogga på arbetstid.
Din sista mening här är så sann. Det finns många som inte skulle lägga fem minuter på Svenska kyrkan om de inte fick betalt för det. Det är en oerhört viktig iakttagelse som alla borde skärskåda sig själva genom.
Seglora smedja kallar inte sin blogg för blogg, utan för tidning. Det hör till nyspråket som upprätthåller självbilden. Det uppenbart felaktiga i detta har jag kritiserat tidigare, då en tidning har en nyhetsförmedling och en redaktion som är självständig från skribenterna, med mera, men det finns faktiskt folk som verkar gå på det. Troligen är det formdiket igen – om det ser ut som dn.se med rutor, rubriker och ingresser, ja då får det gå för en tidning. Men visst är det en blogg.
Pengarna verkar gå till bloggen (som en webbfirma gjort), till deras löner och till evenemang som de ordnar för sig och sina vänner. Jag har inte sett att de åstadkommit någonting konkret utom splittring. Men jag kan ha missat nåt, det var ett tag sen jag följde deras arbete närmare.
Att det samlas kollekt till Seglora var en nyhet för mig. Annars finns Seglora på min lista över hatobjekt. Men jag är nog bara avundsjuk…
Näthatare!
Sofia,
När du skrev om det första gången som Seglora Smedja fick stiftskollekt, hade du då tillgång då till stiftets motivation? Jag kan inte hitta det där kollektbrevet som de brukar läsa upp i kyrkan på nätet och skulle vara intressant om du har ngn information i hur man motiverar en dylik kollekt.
Jag minns bara att jag smällde av och tänkte att det inte kunde vara möjligt – det har ju aldrig gått att ta Seglora smedja på allvar, tyckte jag redan från början, med den där konstigt uppblåsta självbeskrivningen. Och jag minns att den delades då också. Men hittar inte var jag skrev det – kan det ha varit så länge sedan som förra bloggen? Före 2010 i så fall, det låter längesen.
Det var innan min tid, för jag minns inte att jag läst. Jag mailade stiftets press person och bad honom maila mig kollektändamålsbrevet. Är lite intresserad av hur de a) beskriver Seglora smedja och b) motiverar en stiftskollekt (eller för att vara korrekt, en halv stiftskollekt.)
Bra, tänkte just föreslå att du skulle fråga stiftet.
Nu ser jag att Kyrkans Tidning går över till att förhandsmoderera – som Jacob Hjort skriver i en kommentar hoppas man (men misstänker väl) att det inte bara beror på att Helle Klein skriker näthat.
En god kommentarskultur kräver sin egen omsorg, precis som alla andra relationer. Här är ett intressant exempel på det:
http://www.medievarlden.se/nyheter/2012/02/proaktiv-moderering-ger-battre-natdebatt
KT har inte fattat hur man hanterar kommentarsfälten och detta nya beslut går inte i någon ny riktning därvidlag. DN har en bättre kommentarskultur än SvD, fast SvD kräver inloggning.
KT har bara flyttat problemet till en annan plats. Jag är jävligt bekymrad över utvecklingen.
Måste säga att jag gillar att läsa SLJ:s analys av konflikten här pga det relativa inifrånperspektivet. Man kan ju annars naivt tro att du skulle försvara henne eftersom hon också är kristen vänster, så det är värdefullt att du lyckats se igenom retoriken i det här fallet. Inte för att hon inte själv skulle vara uppriktig kristen vänster, utan snarare det du skrev om att makten inte syns uppifrån. Misstänker för övrigt från hennes rabiata texter att hon har svårt att klara av nyanser, vilket delvis kan vara en inlärd kultur från kvällstidningsvärlden (det ger ju mer uppmärksamhet).
Ja, det vore naivt att tro det ;) Jag är ju inte tappad bakom en vagn.
Och jag är inte ensam om att inte vara tappad bakom en vagn, heller. Vi är flera bara i den här tråden, och ännu fler i Svenska kyrkan och media som ser igenom Helle Kleins ofattbart uppblåsta persona. Än så länge lyckas hon spela en del inflytelserika men oinsatta människor med sin retorik, men inte länge till.
Jag är socialist och tycker väl att en sosse i etablissemanget inte är så ”vänster”, men visst, det finns vissa sakpolitiska områden där vi tycker ungefär samma. Skillnaden är att jag granskar min egen självbild och använder inte om ord om öppenhet och så vidare för att äska pengar av kyrkan och sedan agera helt tvärtom. Ett sådant beteende är inte kristet och det är inte vänster. Det är hyckleri, fareseism.
Jag bryr mig inte om vilka etiketter folk sätter på sig själva utan vad de gör.
Eftersom jag varit ordförande för Riksföreningen för folkmusik och dans och då arrangerat allt från afrikanska festivaler till persiskt nyår och klezmer, ett tag jobbat för Vänsterpartiet, och nu är engagerad i flyktingfrågan på kristen grund, fastnar inte något av de där epiteten på mig. Seglora smedja KAN inte tränga in mig i det där hörnet. Och därför låtsas de inte om att jag riktat intelligent kritik mot dem från dag 1. Det är sorgligt och barnsligt och inte värdigt Svenska kyrkan med sin stolta bildningstradition.
Men jag är ju inte ensam om att se detta, naturligtvis. Långt ifrån.