Många [...] anser att relationen barn-föräldrar är osynliggjord i Sverige till men för både barn och familjer. Därmed har de vissa förväntningar på det enda svenska politiska parti som visat barn-föräldra relationen något seriöst intresse.
Jag vet inte vad Haro är. Men jag noterar att det diskvalificerar sig själv från seriös politisk debatt (nu finns det också redan mycket litet sådan i Sverige, och mest politik som tävling eller pajkastning) genom att påstå att Kristdemokraterna är den enda svenska politiska parti som visat föräldra-barn-relationen något seriöst intresse. Det är helt huvudlöst: en sak om man inte tycker att något annat parti med mer progressiv politik har bra förslag när det gäller barns frågor, men att säga att ingen annan bryr sig är bara fånigt. Dels för att barnens behov är en huvudpunkt i till exempel Feministiskt initiativs program, dels för att alla partier på olika sätt tävlar i att tillfredsställa barnfamiljerna. Är det något som inte är osynliggjort i Sverige, så är det relationen mellan föräldrar och barn. Vilket inte betyder att det är till barnens fromma, men dock. När debattören sedan går till hjärnforskningen för att få de yttersta bevisen på vad barn behöver, tappar jag helt intresset för att googla upp den här lilla pajasorganisationen. Gå tillbaka till 50-talet utan att passera gå. Vi andra kommer inte efter.
HARO är en besynnerlig organisation som kämpar för hemmafrun – eller kanske hemmaföräldern, de kanske har moderniserat sig. Fast knappast……
Haha! Men var får de verksamhetspengar ifrån?
Det måste väl finnas någon HAMG-förening i bakgrunden, alltså rika män som vill ha hemmafruar ”Hit Alla Makor som vill jobba Gratis åt oss”