Sverigedemokraterna tågade ut ur Storkyrkan och domprosten Åke Bonnier tycker att det säger allt om ”vad de står för. Det säger allt om deras förhållande till evangeliets budskap om alla människors lika värde. Det kom en doft av brunt som tack och lov bemöttes med en stor och varm applåd när biskopen hade avslutat sin predikan”.
Men så härligt då. Där satt människorättskämpen Fredrik Reinfeldt med likabehandlingsföreträdaren Carl Gustaf Bernadotte och möttes i en stor och varm applåd. För det är ju inte som att några dofter av brunt har passerat moderaternas partihögkvarter, Kungliga Slottet eller för den delen Bonniers förlag under årens lopp.
Folk kommenterar på Åke Bonniers blogg, till exempel en Robin:
Tyvärr tror jag Brunnes agerande skapar ännu mer motsättningar och hjälper dessvärre ingenting för att minska dessa. Jag upplever att predikan anspelar mer på lag än evangelium (därför tycker jag Åkes rubrik är något missvisande). Den speglar inte heller den teologiskt både mer komplexa och djupare problematik som faktiskt ligger där under. Och hur var det nu Jesus gjorde, vände han sig enbart till de redan rättfärdiga? Skulle vi inte älska våra fiender? Öppnades det en dörr till försoning? Nej, jag önskar mer kristen radikalitet i frågan.
/Robin
Jag håller med Robin. Inte är det ett kristet beteende av en biskop att peka ut en grupp människor i en kyrka sådär. Och det märks ju av hur gott de som verkligen har ansvar för integrationspolitiken satt och mådde på sina platser – de slipper ju att ha strålkastaren på sig nu när Sverigedemokraterna bär hundhuvudet.
I längden innebär det fler röster åt SD. Men Eva Brunne kanske tycker att hon har gjort sitt i Flemingsberg nu och vill i fortsätta sin karriär med att klappa medelklassen medhårs? Vilket i klartext betyder – jag avskyr uttrycket men i sammanhanget finns det inget bättre – PK (eller, fariséeiskt, om man ska vara lite biblisk). After all, hur blir man annars biskop eller någonting överhuvudtaget inom Svenska kyrkan?
Hurra, Sofia använder PK som skällsord :)
I sak kan jag tycka att biskop Brunne(S) som vanligt inte lyckas säga rätt saker. Dagens nyhetsredaktör gör ett bättre jobb i att peka på lämpliga bibelställen istället.
Det är bara i mycket speciella undantagsfall och jag tänker inte göra det till en vana! Och det är åsikterna i sig som är PK utan att lägga fram dem i sammanhanget. Jag delar Eva Brunnes syn på mycket, kan jag tänka mig, men tycker att det är tråkigt att biskopen inte kan vara mer människoälskande än att hon måste hugga på några andra människor för att ställa upp för de förra. Fel väg, tror jag.
Jag skrev ett blogginlägg, där jag berömde Eva Brunne. Om vi inte idag mycket tydligt och resolut varnar för partier som SD, då kan det ta en ände med förskräckelse. Vi ser hur rötan sprider sig i Europa.
När det gäller SvK:s förhållande till politiken i övrigt, vill jag påminna om hur moderaterna skriade högt om Kyrkans vänstersympatier och politisering.
Inte alltför länge sen tog Morgan Johansson KG Hammar i örat för att SvK tillsammans med andra kyrkor och samfund protesterade mot behandlingen av flyktingar och främst de apatiska barnen.
Morgan Johansson ansåg att SvK inte skulle lägga sig i politiken.
Varför var moderaterna och Morgan Johansson så arga? Jo de kände sig träffade och utpekade som personer av Kyrkans olika ställningstaganden. Vilket är mycket bra. För att en omvändelse skall ske krävs ett syndamedvetande.